Efterlängtad uppföljare till älskad debutroman

- Du är så liten, sa han och måttade med sina armar runt hennes kropp där hon låg hopkrupen ovanpå sängen. Men här uppe är det så stort och tungt.
Han pekade på hennes huvud.
- Jag ska hjälpa dig att bli frisk, sa han. Jag lovar. Jag lämnar dig aldrig.

Hanna är trettioett när hon möter Alex en natt på Blue Moon bar. Men djupt inuti är hon också ett barn, som vill gömma sig i garderobsmörkret och slippa vara kvinna. Hon är författare. Orden är hennes gömställe och skattkammare. När hon skriver är hon vacker, stark och frisk. Inte som i verkligheten.

Hon har nyss lämnat Tommy och flyttat in i en ny lägenhet. Där bor ett spöke och väggarna lutar sig inåt, taket sjunker, hon tål inga ljud, tål inte att leva, hon hetsäter och kräks nästan varje dag. Hon vill bli frisk, men vet inte hur hon ska göra, vart hon ska vända sig, hon tycker att hon redan har provat allt.

Först vill Hanna inte berätta för Alex om bläckfjärilarna och mörkret, hon är rädd att han ska tycka att hon är äcklig och gå sin väg. Men Alex säger att hon inte är äcklig alls, utan bara fin. Han är inte rädd för hennes mörker, han är inte rädd för någonting alls verkar det som. Han är nästan för bra för att vara sann.

Gå din väg men stanna är en fristående uppföljare till Johanna Nilssons kritikerrosade debut Hon går genom tavlan, ut ur bilden (1996). Vi får följa den nu vuxna Hanna när hon möter den stora kärleken, samtidigt som hon är som mest sjuk. Hennes krokiga vandring genom psykiatrin fortsätter. Mitt i allt detta blir hon styvmamma till två små barn.

"Språket är på en gång metaforrikt och omedelbart. Bilderna synliggör och understryker, men utan att fördröja läsningen. ... Johanna Nilsson skriver med insikt och nyansrik känsla för den ömtåliga balansen mellan upplevelsen och dess avtryck i språket. ’Gå din väg men stanna’ är en ytterst läsvärd roman."
Svenska Dagbladet

"... det gör nästan fysiskt ont att läsa Johanna Nilssons sena uppföljare till debuten ’Hon går genom tavlan, ut ur bilden’ från 1996. ... Johanna Nilsson har skrivit höstens modigaste och mest självutlämnande bok. Hon förtjänar många läsare, en Augustnominering, och massor av kärlek."
Östgöta Correspondenten

"Johanna Nilssons språk är lättläst utan att för den skull bli enkelt och tråkigt. Hon är en skicklig ordkonstnär och skapar ett bild-språk med metaforer som känns egna och originella."
Nerikes Allehanda

" ... det här är nog det allvarligaste och mörkaste hon skrivit. Men också det starkaste och det mest angelägna."
Hallands Nyheter

" ’Gå din väg men stanna’ är långt ifrån någon solskenshistoria, men i grund och botten är det en bok om hopp och tillförsikt. Hanna går genom mörkret ut i ljuset - inte minst tack vare den förbehållslösa kärleken som Alex erbjuder och Hannas kontakt med härligt livsbejakande barn som återger henne glädjen och tron på livet. Romanen visar återigen vilken viktig och angelägen författare Johanna Nilsson är, inte minst för unga vuxna med samma problembild som bokens Hanna, en tröstebok full av smärtsamma insikter."
Dala-Demokraten

" ... en gripande roman om hoppet och den kämpande människan. ... Johanna Nilsson har ett ledigt och medryckande språk som ofta lyfts upp av en befriande lyrisk färgning. Det gör boken lättläst, tyngden till trots. ... Den håller mig i ett grepp och berör på djupet. Botten i romanen, som även är botten hos läsaren, är svårigheten att leva, och en förundran varför det är så. Vägen till Hannas svar, om det finns något, blir en existentiell thriller där även läsaren själv deltar, i mer eller mindre grad."
Borlänge Tidning

" ... meningarna länkas i varandra och jag vill inte sluta läsa, för det finns ett sällsamt sug i denna stil."
Upsala Nya Tidning

" ... bergochdalbanan på vägen är mycket trovärdigt skildrad. Åtminstone tror jag det. För så djupt nere som Hanna är har jag aldrig själv varit.
Ett mycket tungt ämne och en nästan galet stor portion lidande för oss som vill läsa om sådant. ’Starkt’ är ett slitet kritikeromdöme, men det mest passande här." Värmlands Folkblad

"Boken är en stark skildring av en ung kvinna som lever med psykisk sjukdom men trots sitt mörka tema rymmer den både hopp och glädje. Nilsson skriver rakt på sak och utan krusiduller, det är välskrivet och karaktärerna väl tecknade. Ett viktigt ämne som här skildras på ett mycket moget sätt."
BTJ