Mia Törnblom är aktuell med Du äger! en självhjälpsbok för ungdomar. Från och med början av december får hon varje år plötsligt fler mejl från ungdomar. Men det är ingen slump, betygspress, stressade föräldrar och inte minst i de fall där det finns missbruksproblem gör att ju närmare vi kommer julen, desto mer laddad blir situationen för våra unga.
Varför har du skrivit den här boken?
Genom åren har väldigt många unga hört av sig och tackat för mina böcker och jag har alltid många unga på mina föreläsningar, vilket ju är kul men samtidigt oerhört sorgligt. Alltså kände jag att jag hade förtroendet och jag tyckte att de unga förtjänade en egen bok, för är det någon gång man kan hoppas på att göra nytta så är det ju i arbetet med de unga. Med andra ord, det är kanske min viktigaste bok.
Mår barn sämre idag än förr?
Ja, det är fler, inte alla, men alldeles säkert fler än för tio år sedan. En del har att göra med att det är en tuffare miljö för våra barn, det är högre tempo, fler val och mer eget ansvar för att lyckas i livet. Och framför allt högre medvetenhet om vad som krävs för att lyckas. Eftersom de flesta tyvärr inte fått lära sig det här med mental och inre hälsa i skolan blir det tufft, de kanske inte ens vet att det finns något som heter så.
Vad betyder ”Du äger!”?
Det är en komplimang, typ du är grym och cool, men samtidigt är det en uppmaning – Du äger ansvar för ditt liv, hur du vill tänka, vara, känna och vilka mål du vill nå.
Du skriver att självkänsla borde vara ett ämne i skolan, om du själv fick betyg, vilket skulle det bli då?
Betyget skulle bli väldigt bra med tanke på att jag tränar så mycket på det mentala och inre trygghet.
Du skriver i boken att ”Självkänsla nu! var den bok jag hade behövt när jag var 29, detta är den bok jag hade behövt när jag var 19.” Vilka komplex brottades du med och vad ledde de till?
Jag skulle ha fått väldigt dåligt betyg som tonåring eftersom jag sökte all bekräftelse utifrån. Jag hade inte lärt mig ge bekräftelse till mig själv vilket gjorde att jag valde fel saker för mig själv, till exempel genom att gå alldeles för långt för att bli smal och för att få komplimanger för det, det ledde till att jag omgav mig med fel vänner och en annan massa dumt.
Vilket är det vanligaste misstaget som vuxna gör mot barn?
Vanligast vet jag inte, men det är vanligt att vi som vuxna reflexmässigt bedömer hellre än bekräftar, till exempel ”Vad högt du gungar”, ”… fint du målar och vad duktig du är”. Barn och ungdomar behöver bli sedda och bekräftade, hellre än bedömda. Öva på att bekräfta barnen för det de är och inte bara för vad de gör. Och gör det regelbundet. Det är det råd jag brukar ge till vuxna som frågar.
Hur skiljer den här boken sig från dina tidigare?
Den är bättre, snyggare och jag är galet stolt.