Hur, var och när har du skrivit  din bok Talals Hus? Jag åkte ned till Gaza efter operation Gjutet Bly. Sedan tillbringade jag delar av våren i Talas hus. Talals hus ligger i ett de mest drabbade områdena där folk traditionellt lever på lantbruk. Den största delen gick åt till att göra intervjuer men jag skrev också ned mina egna reflektioner. Resten av boken har jag jobbat med till och från under hösten och vintern.

Du bodde i ett av de mest krigsdrabbade områdena i Gaza. Vad var det svåraste med att befinna sig där?

Det svåraste är att dagligen möta folkets smärta,ilska och uppgivenhet. Krig är så mycket mer än antal döda. Det är krossade rutor, upprivna träd och ingen el. Vardagen blir tung, vilket drabbar framförallt kvinnor.

Hur blev du bemött som kvinna?

 Mestadels bra, definitivt i Talals hus. I Gaza är det förstås en annan kultur än den jag är van vid, men jag gör vad jag kan för att inte låta kulturskillnaden bli ett hinder i mitt arbete. Vid några tillfällen fick jag känna av det mer extrema patriarkala systemet vilket jag också skriver lite om i boken.

Hur gjorde du för att få tillträde till så mycket svåråtkomliga områden?

Att komma in i Gaza som journalist var inte så problematiskt om det inte pågår en militär operation. Att ta del av vardagen i Talals hus handlade om lika delar tålamod och nyfikenhet. Ibland blev det jobbigt men då bet jag samman tills det blev lättare igen.   

Vad inspirerar dig?

Överlevarna som ändå lyckas se positiva saker med livet. Svaret låter förstås väldigt klyschigt men att jag tror på godhet och fred, även i de sorgligaste ögonblick.

Vad läser du helst själv?

Jag läser i stort sett allt, min bokhylla ser inte klok ut. När jag reser försöker jag alltid läsa romaner av författare från eller dokumentära böcker om det land som jag befinner mig i. Gärna romaner faktiskt eftersom de oftast beskriver det man inte ser med blotta ögat. Och tidningar förstås. Massor. 

Läs mer om Talals hus här.

Laura Brummer