Pressröster om Pojken som slutade gråta:

"Svenskare kan det nästan inte bli. Hagfors i Värmland. Alla känner varandra sen barnsben. Polisen jagar mest småbrottslingar. Så börjar en pyroman härja, fyra människor dör och skräcken sprider sig. ... En välskriven blandning av vardagsrealism, spänning och trovärdiga personporträtt."
Aftonbladet

"I sin andra bok med Magdalena Hansson som huvudperson fortsätter Ninni Schulman sin säkra, vardagsrealistiska skildring av småstadsliv och relationer och lyckas få med både klassperspektiv och spänning." Betyg 4
Damernas Värld

"Det är spännande, och Schulman är väldigt bra på att skriva om karaktärer som jag bryr mig om. ... Schulman är också bra på att lägga ut spår som gör att man misstänker än den ena, än den andra ..."
Östgöta Correspondenten

" … för att inte tala om hur fritt från schabloner Ninni Schulmans språk är och hur bra hon är på att beskriva känslor och nyanserat porträttera diverse bifigurer, däribland det spretiga gänget i polishuset. Jag gillar också hennes sinne för vardagliga detaljer …"
Värmlands Folkblad

"Schulman är mycket skicklig, ibland snudd på bedrägligt skicklig, på att beskriva vardagliga händelser och helt "normala" människors liv. Allt från det lilla och det banala till de livsavgörande frågorna hanterar hon med säker penna, och hemfaller inte för ett ögonblick åt någon sentimentalitet. ... en välskriven, lågmäld deckare med fin småstadskänsla."
BTJ

" … jag sträckläser Ninni Schulmans nya roman och vill gärna veta hur det ska gå för alla människor i persongalleriet. Plus förstås veta vem mördaren är. … Det här är en välskriven roman med både driv och eftertanke. … Det jag tycker bäst om är att författaren så fullt ut gestaltar föräldraskap och framförallt ångesten när ens barn är olyckligt av vilket skäl som helst. … Allt hänger samman till en helhet, och jag skulle inte ha hetsläst den som jag gjorde om inte mord eller risk för mord fanns hängande över det vardagliga. Jag ser kort och gott fram mot flera Schulman-romaner."
Breakfast Club