Edvard Hoem har skrivit en roman om det som hans föräldrar aldrig pratade om, nämligen om hur det gick till när hans mor och hans far träffade varandra och om vad det var som ledde till att just de två slog följe genom livet.    Edvard Hoems far var lekmannapredikant, och under krigsåren 1940–45 höll han mer än sjuhundra möten i det han kallade Dalarnas dal, Gudbrandsdalen. Hans mor var kokerska på ett sjukhem, och hon fick en dotter med en tysk soldat 1945.    Ingen kunde väl ha trott att predikanten och kokerskan skulle finna varandra.    Mors och fars historia handlar om att livet ibland tar sin egen väg och att ingenting blir som vi först hade tänkt oss. Boken är en minnesbok som blir till en roman, där Edvard Hoem försöker överskrida det han har av dokumentation för att i diktens form återskapa föräldrarnas liv.    Historien om en predikant och en ung kvinna med ett förflutet är en historia om sorg och svek och nederlag, men först och främst om livsvilja och försoning. Den är ett minnesmärke över en annan tidsålder och ett annat land.    För Mors och fars historia tilldelades Edvard Hoem Melsompriset – ett av de största litterära priserna i Norge – och romanen nominerades också till Nordiska rådets litteraturpris. Edvard Hoem, född 1949, räknas som en Norges främsta författare och har sedan debuten 1969 varit verksam som romanförfattare, dramatiker, psalmdiktare och Shakespeareöversättare. Forum har tidigare gett ut hans romaner Kärlekens färjturer och Tiden med Fröken Julie.