30 år av tystnad: sjuttonåringen som försökte rädda livet på Olof Palme
Den sjuttonåriga Anna Hage är på väg hem från ett biobesök. Strax efter elva på kvällen passerar bilen som Anna befinner sig i rödljuset vid Sveavägen-Tunnelgatan. Plötsligt ser hon genom bilfönstret hur en man faller mot marken. Bredvid står en kvinna och bort från platsen springer en annan man. Anna kastar sig ur bilen för att hjälpa mannen på marken. Hon går på vårdutbildningen på gymnasiet och påbörjar hjärt- och lungräddning, kämpar, han är blodig, ansiktet stelnat som i en grimas. Först efter händelsen förstår Anna vem hon försökt rädda livet på.
I sin bok 30 år av tystnad berättar Anna Hage om sina upplevelser den där kvällen i februari 1986. Det som blev ett nationellt trauma blev också Annas personliga.
Igår medverkade Anna i Veckans brott och berättade om det som hände och hur hon blev bemött efter mordet.
30 år av tystnad
En vardagkväll i februari 2016 möter Anna sin egen blick i tv-rutan. Det är blicken hos en skrämd sjuttonåring. En tjej med sprejat hår i 80-talsfrisyr sitter i Aktuelltstudion och berättar om mordnatten då Olof Palme mördades. Nu, trettio år senare, sitter Anna hemma i tv-soffan och drabbas av frossa. Det skakar i hela kroppen och hon mår illa. På natten känns det som om hon ska kvävas. Tankar, minnen och känslor, allt flimrar förbi som i ett kalejdoskop.
Det finns en gräns för hur länge man kan trycka ner sina känslor. Det upptäckte Anna Hage som blev vittne till Palmemordet. Hon var ung gymnasieelev och försökte rädda livet på statsministern den där februarikvällen 1986. En traumatisk upplevelse som tillsammans med det efterföljande drevet i media, polisförhören och rättegångarna har påverkat hennes liv starkt.
Nu väljer hon att inte längre blunda för smärtan och berättar sin egen historia om vad som hände. Hon beskriver själva mordnatten, polisförhören, utsattheten och känslan av att vara den som alla skvallrar om. Hon berättar om livet idag, om hur de åren präglat henne, om maktlöshet och skamkänslor. Om vikten av att våga möta sina värsta rädslor – och om att gå vidare i livet.
Röster om 30 år av tystnad
"Trots att jag trott mig ha en god bild av vad som hände på Sveavägen den 28 februari 1986 blir jag tagen och chockad av uppgifterna i Hages bok... Boken är en upprättelse och utväg, en bladvändare som fängslar och ett tidsdokument som bidrar med hittills okända aspekter på skeendet som orsakade energiläckage hos en hel nation." Aftonbladet
"I denna briljanta berättelse om en människa som befann sig mitt i händelsernas centrum i en av vår tids mest omvälvande händelser, ger hon svar på många frågor som i alla fall jag haft. Vi har vetat att det finns vittnen, men inte vilka de är, vad de såg eller gjorde." Mariestads Tidningen
"Boken är otroligt stark. Man både berörs och upprörs. 30 år av tystnad borde bli obligatorisk läsning på juristhögskolan för att visa hur det inte ska gå till!" Duifokus.se