Bokcirkelsfrågor till En sista vinter

En sista vinter är en stark debutroman om skuld och försoning, rasism och identitet. Om en pojke som dog, och om att vända hem till något som kanske inte längre finns. En perfekt bok för läsning och diskussion i en bokcirkel.

Bokcirkel – frågor

• Hur går era tankar om berättargreppet och tillbakablickarna till Jonnys barndom och uppväxt? På vilket sätt bidrar de till att skapa en förståelse för den vuxne Jonny?
• Hur tänker ni kring de miljöer som skildras i romanen. Vilken känsla får ni och vad tänker ni om att växa i en ort som Hultsfred vid den här tiden?
• Ett av bokens genomgående teman är utanförskap och rasism. På vilka sätt ser ni att dessa teman lyfts fram i boken?
• Det är inte helt klart vem pojken Nino är. Vem eller vad tänker ni att han får representera i berättelsen?
• Vad tänker ni kring vuxenvärldens agerande under Jonnys uppväxt. Finns det några ljuspunkter?
• Har ni förståelse för att Jonny, men den bakgrund han har, till sist börjar hjälpa sin bror Roland med hans drogaffärer?
• I flera av scenerna blir svårigheterna de har att kommunicera med varandra i familjen smärtsamt tydliga. Kanske särskilt i de scener där Jonny försöker att möta sina föräldrar. Hur går era tankar om det?
• Hur tycker ni att impulsiva och "stökiga" killar som Jonny brukar skildras i litteraturen, om de ens gör det?
• I scenerna när Jonny möter sin ungdomskärlek Carina får vi se sidor av honom som han inte visar så mycket annars. Hur påverkar det er syn på honom?
• Skull ni kategorisera boken som en roman eller en spänningsbok? Vad tycker ni om böcker som hamnar mellan de genrer vi annars är vana vid?
• Vad tänker ni om slutet. Tror ni att Jonny når en slags försoning?

Om En sista vinter

Och nu ser jag. Mitt på skrivbordet står det inramade fotografiet av mig och mina bröder. Jag reser mig och tar upp det. I mer än tjugo år har fotot legat gömt bakom de andra i bokhyllan. Varför skulle mamma flytta på det och ställa det här? Är det ett förvirrat försök att säga mig något? Jag tar loss bakstycket på ramen, drar ut fotografiet och be- traktar de tre pojkarna, deras glada öppna ansikten. Obekymrade och oskyldiga. Jag söker efter den där dagen inom mig, söker efter hur det kändes att vara den jag var då. Men inombords är det tomt.

Det är blyertsgrå december och Jonny är på väg till den döende hemorten för första gången på länge. Hans pappa är sjuk och mamman vill att hela familjen ska samlas och fira jul. Nu ska allt bli bra. Men när pappan plötsligt dör och familjeåkeriet måste räddas, dras Jonny in i sin brors smutsiga affärer. Minnesbilderna blir allt starkare – av den tragedi han anklagades för, av det han utsattes för som barn – och till slut går de inte längre att fly ifrån. Han faller tillbaka i sitt gamla missbruk, och en morgon vaknar han blodig och förvirrad. Vad kan han ha gjort sig skyldig till? Och vem är egentligen Nino, den tystlåtne pojken som försöker närma sig honom?

Om Håkan Norebäck